VANA TANKAR

I lördags var jag, min mamma och min son på café och fikade efter att ha inhandlat lite praktiska sköna kläder till att ha på dagis. Inte så långt ifrån oss sitter det två par med varsina barn, varav en pojke troligtvis är runt 2 år. De hade just kommit ut med en massa glass som familjen med pojken skulle äta. Pojken är lite gnällig, kanske otålig för att få sin glass. Han försöker uttrycka något men har inte orden för att han är för ung helt enkelt. Då ryter mamman; -Sluta med det där! Annars får du inte någon glass! Sluta med vad? "Det där!" Alltså jag blir så upprörd. Hon menar ju indirekt att barnet ska sluta med att kommunicera. Om nu barnet ville ha glassen snabbt, alltså om mamman förstod att det var det som pojken troligtvis försökte uttrycka, och mamman inte tycker att det behöver vara så himla bråttom, då är det ju VÄRLDENS ENKLASTE SAK att vänligt och ödmjukt berätta för barnet att hon förstår att han är jättesugen på sin glass, men att hon först måste fixa lite me...

Ja jisses! Vad konstigt allt blev idag. Jag hade planerat allt. Gick upp med sonen och vi åt frukost. Vi busade, sonen älskar att bli jagad och sen kittlad. Det är ju så roligt när mamma killas! Vi gick en långpromenad och han somnade så djupt och gott i vagnen. Han sov länge i vagnen, jag hann både laga lunchen och äta den innan han vaknade. Som sagt, jag hade planerat allt för en bra dag med sonen och en bra kväll på jobbet. Svärmor och svärfar kom vid lunchtid ungefär och skulle passa sonen. Jag fixade det jag behövde och de hann leka lite. Sonen var lite mammig just idag, så vi gosade lite extra även om roligaste Farmor och Farfar hade kommit. Han förstod förstås att jag skulle åka och jobba idag också. Whooops! En propp lossnade i underlivet kändes det som. Jag gick på toa, och ut forsade blod. Eller ja, forsade och forsade... man upplever det så. Blod är så dramatiskt på något sätt. Blod är ju ändå blod. Men jag ska inte säga droppade, för det rann faktiskt. Jaha... en gång till....

Jaha nu sitter jag här och har fjärilar i magen. Imorgon nytt jobb igen och jag vet fortfarande inte vilken tid exakt jag ska vara där, så jag hoppas de ringer imorgon förmiddag. Jag ska undervisa i Svenska För Invandrare (vuxna) fyra kvällar i veckan på LERNIA. Deltagarna är akademiker så det ska gå fort att lära sig svenska. Det känns lite nervöst, fast å andra sidan, jag hade en grupp akademiker på Medborgarskolan 2001 och de var helt okej. Samtidigt har jag tyckt så mycket om att jobba med ungdomar. De är så härliga på många sätt. Men det blir en bra erfarenhet detta också. Och skönt att jobba kvällar. Det är faktiskt det bästa med jobbet. Att det är på kvällstid. För sonens skull. Han är bara snart 18 månader och jag vägrar att tvinga upp honom tidigt på morgnarna. Man är bara barn en gång i livet och då ska man inte behöva gå upp till någon väckarklocka. Det får han göra tillräckligt sen när han börjar skolan. Dessutom vägrar jag att utsätta honom för stress. OM det skulle vara s...