Sluta, annars!

I lördags var jag, min mamma och min son på café och fikade efter att ha inhandlat lite praktiska sköna kläder till att ha på dagis. Inte så långt ifrån oss sitter det två par med varsina barn, varav en pojke troligtvis är runt 2 år. De hade just kommit ut med en massa glass som familjen med pojken skulle äta. Pojken är lite gnällig, kanske otålig för att få sin glass. Han försöker uttrycka något men har inte orden för att han är för ung helt enkelt. Då ryter mamman;
-Sluta med det där! Annars får du inte någon glass!

Sluta med vad? "Det där!" Alltså jag blir så upprörd. Hon menar ju indirekt att barnet ska sluta med att kommunicera. Om nu barnet ville ha glassen snabbt, alltså om mamman förstod att det var det som pojken troligtvis försökte uttrycka, och mamman inte tycker att det behöver vara så himla bråttom, då är det ju VÄRLDENS ENKLASTE SAK att vänligt och ödmjukt berätta för barnet att hon förstår att han är jättesugen på sin glass, men att hon först måste fixa lite med servetter eller nåt liknande, och att han måste vänta en liten, liten stund bara.

Sen detta att direkt lägga på ett hot också, det är en oerhört kränkande behandling av ett så litet barn. Det straffas för att det försöker kommunicera. Barn i den åldern förstår så otroligt mycket, och vad barnet i denna situation absolut förstår, det är att det kommer att straffas om det fortsätter sina försök att kommunicera helt enkelt.

BRA jobbat mamman! Istället för att TA VARA på pojkens initiativ till en meningsfull och utvecklande interaktion har du nu kränkt pojken genom att hota med bestraffning.

Varför gör människor så här mot sina egna älskade avkommor?

Jag kommer aldrig att förstå det.
Gör ni?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vad har hänt sen sist...

Vana tankar om föräldraskap och respektfullhet

Säg JA!