Idag var det härligt

Idag var det en härligt busig unge jag tog med mig till dagis. Han traskade på, brydde sig inte särskilt om mig utan ville leka i sanden. Visst, han vände sig mot mig och snyftade lite demonstrativt men han satte ändå igång med leken med detsamma. Det kändes härligt! Dessutom var han så himla busig innan vi åkte iväg. Bara sprang runt och retades med mig. Stängde in mig på toaletten, kröp under köksbordet för att äta upp vaxkritorna ifred mm. mm. Så det blir bra att han får rasta av sig på dagis.

Igår kväll jobbade jag. Tyckte jag hade världens bästa lektion i bagaget men det kändes inte så bra precis. Fast ibland undrar jag om det känns konstigt bara för att alla koncentrerar sig. Det blir ju inte mycket respons till mig då, och det känns ju aldrig bra. Fast ibland kanske det måste vara så. Ja, jag vet inte.... De skrattade åt mig lite grann iaf... när jag skulle demonstrera tj-ljud och sj-ljud. Det var roligt tyckte de.

Idag har jag bestämt mig för att improvisera mera. Det gjorde jag inte igår, och det blir inte så bra då. Jag är en spontan lärare helt enkelt. Och för att lära dem språkets melodi och musik, tar jag idag med mig just musik och sång att lyssna på. Vi får se, blir det Per Gessle kanske? Och Jan Johannsen... lättsmälta texter till nybörjare i svenska. Ja det blir bra mycket bättre det.

Så gör vi!

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Vad har hänt sen sist...

Det är många som frågat efter nya blogginlägg och det gläder mig att så många gillar att läsa det jag skriver. Det tackar jag för! Orsaken till att jag inte skrivit är ju förstås att livet varit fyllt av annat nu en tid. Det börjar lugna ner sig lite nu och jag försöker hitta någon form av vardagsrytm att klamra mig fast vid. Dock har det varit en jobbig månad. Jag trodde aldrig att det skulle vara så känslomässigt krävande att skola in sin lille son på dagis. För sonen har det inte varit några större problem, visst lite ledsen när jag ska lämna honom men det har gått över ganska fort och sen har han haft riktigt roligt vad jag förstår. Jag har fullt förtroende för sonens fröken. En härlig dam med lite skinn på näsan och hela hennes uttryck berättar hur rak och tydlig hon kommer att vara med allt som kan tänkas uppstå under dagisvistelse. Nej, problemen är det jag som har, ingen annan. Jag blir mår dåligt av att vara tvungen att passa tider helt enkelt. Det är en svårighet som hänger k...
Läs mer

Vana tankar om föräldraskap och respektfullhet

Mina vana tankar handlar numera om föräldraskapet till ett känsligt barn. Ett högkänsligt barn, som har blivit felaktigt bemött av skolan många gånger. Men det handlar också om föräldraskapet till ett barn med resurser. Ett barn som har lätt för att lära och lätt för att knyta sociala kontakter till både vuxna och barn. Ja, de vana tankarna varierar ju eftersom dagarna fortskrider och perioder förändras. De vana tankarna kan vara väldigt oroliga tankar och de kan vara fyllda med stor frustration. Sedan jag skrev för flera, flera år sedan har saker i mitt liv förändrats dramatiskt. Dock är det något som är bestående och som alltid kommer vara bestående. Att mitt föräldraskap tar störst plats i mitt liv. Men det innebär ju inte att jag inte tar hand om mig själv. Det har varit lätt att glömma bort att göra det, men jag måste det. Faktiskt för mitt barn. För då tvingas han klara sig lite mer på egen hand och växa. Och det är en viktig del i ett föräldraskap. Att låta barnet växa. ...
Läs mer

Säg JA!

Nej, nej, nej, nej, nej! Hur blir vardagen när den bara består av nej? Enkelt. Fylld av protester och frustration för vår lille älskling. Bara 17 månader och livet består bara av nej. Jag vill inte att han ska behöva ha det så. Han kommer att möta tillräckligt många nej genom livet ändå. Som pedagog har jag aldrig problem med att få eleverna att göra som de ska och bör. Med nästan inga nej. Samma med sonen. Genom att undvika nej och istället visa vad som är ja, blir det inga protester och ingen frustration. Jag har jobbat med långa, muskulösa, obstinata tonårskillar. Oj, vad de testade mig. Men utan att säga nej vann jag respekt även av dem. Jag har jobbat med svagbegåvade och funktionshindrade ungdomar. Oj, vad de testade mig. Mer än de obstinata tonårskillarna. Mycket mera. Det tog längre tid, men jag vann respekt även av dem. Utan att säga nej. Jag har jobbat med ungdomar som flytt hit från krigshärjade länder. Ungdomar fyllda av sorg och trauma. Dessa ungdomar var vana vid hård sko...
Läs mer