Hunden rädd, pyttsan...

Dagens garv fick jag när jag gick morgonpromenaden med min stora fina Beauceron-hane. Vi kom just ut från skogen på grusvägen och som vanligt traskade han lös bakom mig. Då möter vi en traktor med stor skopa framtill. Traktorn rullar sakta och samtidigt går där tre stora kraftiga karlar och öser sand ur skopan för att plana ut väggroparna. Jag tänkte att jag inte behöver koppla min hund eftersom han inte är särskilt intresserad av främlingar, och även OM han mot förmodan skulle få för sig att nosa lite på någon av karlarna så skulle det inte vara hela världen eftersom de var duktigt arbetsklädda och redan dammiga från topp till tå.

Jag traskade på, och brydde mig varken om hunden eller karlarna eller traktorn eftersom det brukar fungera allra bäst så i flertalet situationer som kan tänkas uppstå under våra hundpromenader. Då tittar hunden fram lite bakom mig för att se vad det är för typer som går där med spadar och håller på. Samtidigt böjer sig den mittersta mannen fram och säger,
- Hej, lille vovven!
Det skulle han inte ha gjort, om han inte var sugen på att kissa på sig av skräck förstås... (men det kanske var planen, vad vet jag).

Den "lille vovven" tar då i samma ögonblick ett rejält skutt fram mot mannen samtidigt som han ger till ett mörkt, starkt, och kraftigt rytande. Alla tre männen hoppar högt upp i luften och tappar alla sina spadar tillsammans med alla sina intryck som kraftfulla män. I nästa sekund lägger sig hunden på marken och skäller dovt och vaktande. Männen rör inte en fena och när hunden vaktat klart lommar han tillbaks till sin plats bredvid mig.
- Oj, oj, oj... Va rädd han blev, babblade männen. Pyttsan tänkte jag, han blev inte det minsta rädd... det var ju ni gubbar som nästan sket ner er av skräck. Jag fnissar inombords men i samma sekund gör mannen i mitten om precis samma misstag en gång till! Böjer sig fram mot hunden och säger,
- Du behöver inte vara rädd, jag ville bara häls...
- VOV VOV VOV VOV VOV VOV!!!!!!!! HUR VÅGAR DU TILLTALA MIG, JAG VET INTE VEM DU ÄR!!!!! OCH KOM INTE I NÄRHETEN AV MIN MATTE, BARA SÅ DU VET!
Karlarna hoppar ännu högre och spadarna flyger ännu längre och intrycket de först hade som tuffa arbetarkarlar har bytts ut mot intrycket av riktigt smutsiga, svampiga och hängiga wettextrasor med gapande hål i.

Jag sträckte på mig och gick därifrån. Höll mig för skratt några meter, sen kunde jag inte sluta skratta på hela långpromenaden. Dagens garv, men även dagens insikt... att jag har en hund som skyddar mig i vått och torrt mot personer som JAG inte vill ha kontakt med. Han vet mycket tydligt skillnaden där nämligen. Inget jag behöver säga, han vet. Jag behöver aldrig säga särskilt mycket överhuvudtaget till min fina stora Beauceron. Han tittar på mig hela tiden. Han frågar, och jag behöver knappt ens tänka svaret. Han vet, eftersom jag vet.

Min älskade stora fina Beauceron "Rebell"

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Vad har hänt sen sist...

Det är många som frågat efter nya blogginlägg och det gläder mig att så många gillar att läsa det jag skriver. Det tackar jag för! Orsaken till att jag inte skrivit är ju förstås att livet varit fyllt av annat nu en tid. Det börjar lugna ner sig lite nu och jag försöker hitta någon form av vardagsrytm att klamra mig fast vid. Dock har det varit en jobbig månad. Jag trodde aldrig att det skulle vara så känslomässigt krävande att skola in sin lille son på dagis. För sonen har det inte varit några större problem, visst lite ledsen när jag ska lämna honom men det har gått över ganska fort och sen har han haft riktigt roligt vad jag förstår. Jag har fullt förtroende för sonens fröken. En härlig dam med lite skinn på näsan och hela hennes uttryck berättar hur rak och tydlig hon kommer att vara med allt som kan tänkas uppstå under dagisvistelse. Nej, problemen är det jag som har, ingen annan. Jag blir mår dåligt av att vara tvungen att passa tider helt enkelt. Det är en svårighet som hänger k...
Läs mer

Vana tankar om föräldraskap och respektfullhet

Mina vana tankar handlar numera om föräldraskapet till ett känsligt barn. Ett högkänsligt barn, som har blivit felaktigt bemött av skolan många gånger. Men det handlar också om föräldraskapet till ett barn med resurser. Ett barn som har lätt för att lära och lätt för att knyta sociala kontakter till både vuxna och barn. Ja, de vana tankarna varierar ju eftersom dagarna fortskrider och perioder förändras. De vana tankarna kan vara väldigt oroliga tankar och de kan vara fyllda med stor frustration. Sedan jag skrev för flera, flera år sedan har saker i mitt liv förändrats dramatiskt. Dock är det något som är bestående och som alltid kommer vara bestående. Att mitt föräldraskap tar störst plats i mitt liv. Men det innebär ju inte att jag inte tar hand om mig själv. Det har varit lätt att glömma bort att göra det, men jag måste det. Faktiskt för mitt barn. För då tvingas han klara sig lite mer på egen hand och växa. Och det är en viktig del i ett föräldraskap. Att låta barnet växa. ...
Läs mer

Säg JA!

Nej, nej, nej, nej, nej! Hur blir vardagen när den bara består av nej? Enkelt. Fylld av protester och frustration för vår lille älskling. Bara 17 månader och livet består bara av nej. Jag vill inte att han ska behöva ha det så. Han kommer att möta tillräckligt många nej genom livet ändå. Som pedagog har jag aldrig problem med att få eleverna att göra som de ska och bör. Med nästan inga nej. Samma med sonen. Genom att undvika nej och istället visa vad som är ja, blir det inga protester och ingen frustration. Jag har jobbat med långa, muskulösa, obstinata tonårskillar. Oj, vad de testade mig. Men utan att säga nej vann jag respekt även av dem. Jag har jobbat med svagbegåvade och funktionshindrade ungdomar. Oj, vad de testade mig. Mer än de obstinata tonårskillarna. Mycket mera. Det tog längre tid, men jag vann respekt även av dem. Utan att säga nej. Jag har jobbat med ungdomar som flytt hit från krigshärjade länder. Ungdomar fyllda av sorg och trauma. Dessa ungdomar var vana vid hård sko...
Läs mer