Sonens första teckning

Sonen sitter just nu bredvid mig och ritar med sina färgkritor. Jag har äntligen lyckats få honom att förstå att de ska användas till att rita med. Inte till att äta. Just nu har han upptäckt att det är roligt att vända blad i ritblocket och kludda lite på varje sida. Han är fullt koncentrerad. Härligt!

Jag måste bara komma på ett sätt att få kritorna att stanna kvar på bordet och inte rulla ner hela tiden. Ja, en plastskål! Trodde jag. Nu försöker han dricka kritorna. Nu när han inte får dricka upp dem, så kastar han ner kritorna medvetet istället och nu vill han att jag ska plocka upp dem från golvet och lägga tillbaka dem i skålen. Barn är fascinerande. Men nu provar han sig faktiskt fram och lägger dem i skålen. Fram och tillbaka. Egentligen är det första gången han ritar helt på egen hand. Han har provat förut men inte varit lika intresserad som idag.

Ett smakprov på ett första konstverk!



Kommentarer

  1. Cecilia,30 juli 2009 kl. 22:12

    Måste kommentera mig själv här. När jag hade satt upp denna fina teckning på kylskåpet till allmän beskådan kommer maken hem och berättar att han ritat flera teckningar långt tidigare! Hur kan man glömma att berätta något sådant??? Typiskt pappor, tänker jag starkt fördomsfullt. Men det var ju himla kul att höra att han ritat så mycket tidigare än jag visste om! Så nu är sonen intelligentare än jag trodde!!!! :-)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Vad har hänt sen sist...

Det är många som frågat efter nya blogginlägg och det gläder mig att så många gillar att läsa det jag skriver. Det tackar jag för! Orsaken till att jag inte skrivit är ju förstås att livet varit fyllt av annat nu en tid. Det börjar lugna ner sig lite nu och jag försöker hitta någon form av vardagsrytm att klamra mig fast vid. Dock har det varit en jobbig månad. Jag trodde aldrig att det skulle vara så känslomässigt krävande att skola in sin lille son på dagis. För sonen har det inte varit några större problem, visst lite ledsen när jag ska lämna honom men det har gått över ganska fort och sen har han haft riktigt roligt vad jag förstår. Jag har fullt förtroende för sonens fröken. En härlig dam med lite skinn på näsan och hela hennes uttryck berättar hur rak och tydlig hon kommer att vara med allt som kan tänkas uppstå under dagisvistelse. Nej, problemen är det jag som har, ingen annan. Jag blir mår dåligt av att vara tvungen att passa tider helt enkelt. Det är en svårighet som hänger k...
Läs mer

Vana tankar om föräldraskap och respektfullhet

Mina vana tankar handlar numera om föräldraskapet till ett känsligt barn. Ett högkänsligt barn, som har blivit felaktigt bemött av skolan många gånger. Men det handlar också om föräldraskapet till ett barn med resurser. Ett barn som har lätt för att lära och lätt för att knyta sociala kontakter till både vuxna och barn. Ja, de vana tankarna varierar ju eftersom dagarna fortskrider och perioder förändras. De vana tankarna kan vara väldigt oroliga tankar och de kan vara fyllda med stor frustration. Sedan jag skrev för flera, flera år sedan har saker i mitt liv förändrats dramatiskt. Dock är det något som är bestående och som alltid kommer vara bestående. Att mitt föräldraskap tar störst plats i mitt liv. Men det innebär ju inte att jag inte tar hand om mig själv. Det har varit lätt att glömma bort att göra det, men jag måste det. Faktiskt för mitt barn. För då tvingas han klara sig lite mer på egen hand och växa. Och det är en viktig del i ett föräldraskap. Att låta barnet växa. ...
Läs mer

Säg JA!

Nej, nej, nej, nej, nej! Hur blir vardagen när den bara består av nej? Enkelt. Fylld av protester och frustration för vår lille älskling. Bara 17 månader och livet består bara av nej. Jag vill inte att han ska behöva ha det så. Han kommer att möta tillräckligt många nej genom livet ändå. Som pedagog har jag aldrig problem med att få eleverna att göra som de ska och bör. Med nästan inga nej. Samma med sonen. Genom att undvika nej och istället visa vad som är ja, blir det inga protester och ingen frustration. Jag har jobbat med långa, muskulösa, obstinata tonårskillar. Oj, vad de testade mig. Men utan att säga nej vann jag respekt även av dem. Jag har jobbat med svagbegåvade och funktionshindrade ungdomar. Oj, vad de testade mig. Mer än de obstinata tonårskillarna. Mycket mera. Det tog längre tid, men jag vann respekt även av dem. Utan att säga nej. Jag har jobbat med ungdomar som flytt hit från krigshärjade länder. Ungdomar fyllda av sorg och trauma. Dessa ungdomar var vana vid hård sko...
Läs mer