VANA TANKAR

Idag var det en härligt busig unge jag tog med mig till dagis. Han traskade på, brydde sig inte särskilt om mig utan ville leka i sanden. Visst, han vände sig mot mig och snyftade lite demonstrativt men han satte ändå igång med leken med detsamma. Det kändes härligt! Dessutom var han så himla busig innan vi åkte iväg. Bara sprang runt och retades med mig. Stängde in mig på toaletten, kröp under köksbordet för att äta upp vaxkritorna ifred mm. mm. Så det blir bra att han får rasta av sig på dagis. Igår kväll jobbade jag. Tyckte jag hade världens bästa lektion i bagaget men det kändes inte så bra precis. Fast ibland undrar jag om det känns konstigt bara för att alla koncentrerar sig. Det blir ju inte mycket respons till mig då, och det känns ju aldrig bra. Fast ibland kanske det måste vara så. Ja, jag vet inte.... De skrattade åt mig lite grann iaf... när jag skulle demonstrera tj-ljud och sj-ljud. Det var roligt tyckte de. Idag har jag bestämt mig för att improvisera mera. Det gjorde ja...

...jag är förvirrad. Det har varit så mycket just nu. Hade i och för sig en lugn helg hemma vilket var nödvändigt. Det är viktigt att helgerna blir så privata som möjligt nu när maken och jag inte ses i veckorna. Jag måste också säga att det verkligen blir kvalitetstid då när vi äntligen ses. Man riktigt längtar efter varandra och vi har mycket roligare tillsammans. Jo, så helgen var bra... Vi myste jag, maken, sonen och hunden. Det jag är förvirrad över är något helt annat. Det är riktigt svårt att hålla sig på en låg nivå av stress när det är så mycket som ska passa ihop på vardagarna. Går upp med sonen klockan 7, och sen ska han till dagis vid halvtio. Då åker jag hem och ska ut med hunden, sen äta lunch och sen plugga innan jag måste fara till jobbet vid halvfem-fem. Då måste jag ha fullständig lugn och ro där på eftermiddagen för att överhuvudtaget klara av att ta en bok i handen. Det är verkligen inte lätt när man tänker på lille sonen hela tiden. Hur går det? Är han ledsen? Är ...

Det är många som frågat efter nya blogginlägg och det gläder mig att så många gillar att läsa det jag skriver. Det tackar jag för! Orsaken till att jag inte skrivit är ju förstås att livet varit fyllt av annat nu en tid. Det börjar lugna ner sig lite nu och jag försöker hitta någon form av vardagsrytm att klamra mig fast vid. Dock har det varit en jobbig månad. Jag trodde aldrig att det skulle vara så känslomässigt krävande att skola in sin lille son på dagis. För sonen har det inte varit några större problem, visst lite ledsen när jag ska lämna honom men det har gått över ganska fort och sen har han haft riktigt roligt vad jag förstår. Jag har fullt förtroende för sonens fröken. En härlig dam med lite skinn på näsan och hela hennes uttryck berättar hur rak och tydlig hon kommer att vara med allt som kan tänkas uppstå under dagisvistelse. Nej, problemen är det jag som har, ingen annan. Jag blir mår dåligt av att vara tvungen att passa tider helt enkelt. Det är en svårighet som hänger k...

I lördags var jag, min mamma och min son på café och fikade efter att ha inhandlat lite praktiska sköna kläder till att ha på dagis. Inte så långt ifrån oss sitter det två par med varsina barn, varav en pojke troligtvis är runt 2 år. De hade just kommit ut med en massa glass som familjen med pojken skulle äta. Pojken är lite gnällig, kanske otålig för att få sin glass. Han försöker uttrycka något men har inte orden för att han är för ung helt enkelt. Då ryter mamman; -Sluta med det där! Annars får du inte någon glass! Sluta med vad? "Det där!" Alltså jag blir så upprörd. Hon menar ju indirekt att barnet ska sluta med att kommunicera. Om nu barnet ville ha glassen snabbt, alltså om mamman förstod att det var det som pojken troligtvis försökte uttrycka, och mamman inte tycker att det behöver vara så himla bråttom, då är det ju VÄRLDENS ENKLASTE SAK att vänligt och ödmjukt berätta för barnet att hon förstår att han är jättesugen på sin glass, men att hon först måste fixa lite me...

Ja jisses! Vad konstigt allt blev idag. Jag hade planerat allt. Gick upp med sonen och vi åt frukost. Vi busade, sonen älskar att bli jagad och sen kittlad. Det är ju så roligt när mamma killas! Vi gick en långpromenad och han somnade så djupt och gott i vagnen. Han sov länge i vagnen, jag hann både laga lunchen och äta den innan han vaknade. Som sagt, jag hade planerat allt för en bra dag med sonen och en bra kväll på jobbet. Svärmor och svärfar kom vid lunchtid ungefär och skulle passa sonen. Jag fixade det jag behövde och de hann leka lite. Sonen var lite mammig just idag, så vi gosade lite extra även om roligaste Farmor och Farfar hade kommit. Han förstod förstås att jag skulle åka och jobba idag också. Whooops! En propp lossnade i underlivet kändes det som. Jag gick på toa, och ut forsade blod. Eller ja, forsade och forsade... man upplever det så. Blod är så dramatiskt på något sätt. Blod är ju ändå blod. Men jag ska inte säga droppade, för det rann faktiskt. Jaha... en gång till....

Jaha nu sitter jag här och har fjärilar i magen. Imorgon nytt jobb igen och jag vet fortfarande inte vilken tid exakt jag ska vara där, så jag hoppas de ringer imorgon förmiddag. Jag ska undervisa i Svenska För Invandrare (vuxna) fyra kvällar i veckan på LERNIA. Deltagarna är akademiker så det ska gå fort att lära sig svenska. Det känns lite nervöst, fast å andra sidan, jag hade en grupp akademiker på Medborgarskolan 2001 och de var helt okej. Samtidigt har jag tyckt så mycket om att jobba med ungdomar. De är så härliga på många sätt. Men det blir en bra erfarenhet detta också. Och skönt att jobba kvällar. Det är faktiskt det bästa med jobbet. Att det är på kvällstid. För sonens skull. Han är bara snart 18 månader och jag vägrar att tvinga upp honom tidigt på morgnarna. Man är bara barn en gång i livet och då ska man inte behöva gå upp till någon väckarklocka. Det får han göra tillräckligt sen när han börjar skolan. Dessutom vägrar jag att utsätta honom för stress. OM det skulle vara s...

Dagens garv fick jag när jag gick morgonpromenaden med min stora fina Beauceron-hane. Vi kom just ut från skogen på grusvägen och som vanligt traskade han lös bakom mig. Då möter vi en traktor med stor skopa framtill. Traktorn rullar sakta och samtidigt går där tre stora kraftiga karlar och öser sand ur skopan för att plana ut väggroparna. Jag tänkte att jag inte behöver koppla min hund eftersom han inte är särskilt intresserad av främlingar, och även OM han mot förmodan skulle få för sig att nosa lite på någon av karlarna så skulle det inte vara hela världen eftersom de var duktigt arbetsklädda och redan dammiga från topp till tå. Jag traskade på, och brydde mig varken om hunden eller karlarna eller traktorn eftersom det brukar fungera allra bäst så i flertalet situationer som kan tänkas uppstå under våra hundpromenader. Då tittar hunden fram lite bakom mig för att se vad det är för typer som går där med spadar och håller på. Samtidigt böjer sig den mittersta mannen fram och säger, - ...

Sonen sitter just nu bredvid mig och ritar med sina färgkritor. Jag har äntligen lyckats få honom att förstå att de ska användas till att rita med. Inte till att äta. Just nu har han upptäckt att det är roligt att vända blad i ritblocket och kludda lite på varje sida. Han är fullt koncentrerad. Härligt! Jag måste bara komma på ett sätt att få kritorna att stanna kvar på bordet och inte rulla ner hela tiden. Ja, en plastskål! Trodde jag. Nu försöker han dricka kritorna. Nu när han inte får dricka upp dem, så kastar han ner kritorna medvetet istället och nu vill han att jag ska plocka upp dem från golvet och lägga tillbaka dem i skålen. Barn är fascinerande. Men nu provar han sig faktiskt fram och lägger dem i skålen. Fram och tillbaka. Egentligen är det första gången han ritar helt på egen hand. Han har provat förut men inte varit lika intresserad som idag. Ett smakprov på ett första konstverk!

Idag pratade jag med en väninna om att döma människor. Så fort man ser en person man aldrig sett förut så dömer man honom/henne. Går det att låta bli att döma någon vid ett första möte? Ju mer jag tänker på det, desto mer säker blir jag på att ingen klarar att låta bli. Faktiskt. Samtidigt blir jag arg på mig själv. Men egentligen hur lätt är det? Säg att man befinner sig i en ny grupp av människor. De flesta ler och nickar glatt när man kommer in i rummet. Men så sitter där nån sur jävel och blänger snett på MIG! Va fan, jag har väl inte gjort den jäveln nåt genom att bara finnas! Är det ett brott att se glad ut liksom? Är det ett brott att vilja ha en trevlig dag liksom? Äh, surjävlar kan ju dra åt helvete! Ja, så går det några veckor eller några månader... så visar det sig att den suraste idiotfan är den djupaste, mest insiktsfulla och klokaste människa jag någonsin mött i hela mitt liv. Vem känner sig som en sur jävel nu då? Rent hypotetiskt, men faktiskt... liknande har hänt mig. ...

Jaaa va kul! Svärfar kunde lägga in en kommentar! Då kan nog flera det också! JIPPIE!!!! Igår slängde jag ut man, hund och son på en långpromenad så jag fick någon ensam egen timme i huset. Hundhåren hade legat som stora sjok i hörnen hur länge som helst och är det nåt som gör mig GALEN så är det sånt. Har inga problem att sopa eller dammsuga av, men när man aldrig får vara ifred så går det inte att få det gjort. Dels för att det alltid ligger miljarder av leksaker i vägen och dels för att jag ständigt blir avbruten av någon i familjen. GAAAHH! Det kändes åtminstone bättre när det var gjort, dessutom hade jag lyckats få undan ALLT på diskbänken kvällen innan så därför kändes det riktigt bra när allt var klart. Trots att jag hade grav PMS. Stackars maken. Idag kom mensen ordentligt och maken skulle iväg och träna skydd med hunden. Av någon märklig anledning är han alltid klar minst 30 minuter före han måste ge sig iväg. Alltså, hur lyckas man med det? Har aldrig hänt mig, för då kommer ...

Klipper in hur man gör en kommentar... 2 kommentarer: Cecilia, sa... Testar bara att skicka en kommentar för jag har hört från flera att ni försökt skriva men att det inte fungerat. Jag tror man behöver välja profil och ha konto hos någon av de nedanstående. Till exempel behövde jag skaffa konto hos Google bara för att kunna öppna bloggen hos "blogger". Men om man har en Gmail-adress då har man ju redan googlekonto och kan då välja google som profil när man vill kommentera. Så nu när jag skickar ska jag välja google-konto som profil... får se om det funkar... den 24 juli 2009 22:42 Cecilia, sa... Se där ja! Det fungerade! Så det är bara att välja var nånstans man har något konto. Jag skulle gissa att de flesta har google, och om man vill skaffa ett konto skulle ju iaf jag rekommendera google, för då kan man ju skaffa sig en Gmail-adress som ju är den bästa web-baserade e-post, med massor av utrymme, mm... Men det vet ni ju redan! Kom igen nu! Lite...

Livet förenklas oerhört om man bara följer barnets behov och det blir aldrig jobbigt att vara småbarnsförälder. Som idag till exempel. Sonen hade tid för 1 ½ årskontrollen på BVC klockan 11.00 på förmiddagen. Just i sin lunchtid alltså. Tänkte ju inte jag på när jag tackade ja till tiden. Jahapp, hur gör man då för att följa behoven hos sonen trots att han just när han vill äta istället ska få vaccinationsspruta? Well, well... han får mellanmål i bilen, en flaska välling. Perfekt tänkte jag. Perfekt, tänkte sonen också, att sitta och pilla på nappflasksnappen och ha den vanliga nappen i munnen och istället somna på väg in till BVC. Nåja, ingen fara skedd, vällingen fick följa med upp på BVC och i väskan fanns också en barnmatsburk som väntade på att besöket skulle vara över. Njä... vällingen var inte intressant, och han var inte lika glad och go som han brukar till att börja med under kontrollen, men sen kom han igång när han fick springa omkring i väntrummet och leka med alla leksaker...

Nej, nej, nej, nej, nej! Hur blir vardagen när den bara består av nej? Enkelt. Fylld av protester och frustration för vår lille älskling. Bara 17 månader och livet består bara av nej. Jag vill inte att han ska behöva ha det så. Han kommer att möta tillräckligt många nej genom livet ändå. Som pedagog har jag aldrig problem med att få eleverna att göra som de ska och bör. Med nästan inga nej. Samma med sonen. Genom att undvika nej och istället visa vad som är ja, blir det inga protester och ingen frustration. Jag har jobbat med långa, muskulösa, obstinata tonårskillar. Oj, vad de testade mig. Men utan att säga nej vann jag respekt även av dem. Jag har jobbat med svagbegåvade och funktionshindrade ungdomar. Oj, vad de testade mig. Mer än de obstinata tonårskillarna. Mycket mera. Det tog längre tid, men jag vann respekt även av dem. Utan att säga nej. Jag har jobbat med ungdomar som flytt hit från krigshärjade länder. Ungdomar fyllda av sorg och trauma. Dessa ungdomar var vana vid hård sko...

Jo, för barnets självkänsla och utvecklande av självförtroende är det absolut det bästa. Men rent säkerhetsmässigt kan det vara ett problem för föräldrar att hänga med i svängarna. Efter en insikt i förra veckan när sonen ständigt var på väg ut på parkeringsplatsen så fort jag vände ryggen till en millisekund, behövs det planering för att minimera olycksrisken så mycket det är möjligt. Med andra ord gäller det att förhålla sig till platser där inte ren livsfara kan uppstå. Sonen och jag skulle äta lunch idag med en annan mamma som har en yngre son på 10 månader. Min son är 17 månader och springer FORT och ÖVERALLT. Vi gick ner till kanalen eftersom där är så fint och trevligt att sitta, men då han säkert skulle springa hit och dit med risk för att snubbla och falla i kanalen valde vi istället att åka till Drottningholm och äta lunch där. Där ligger kafét varken för nära trafiken eller för nära vattnet så det var ett bra och trevligt val ur både säkerhets- och trivsamhetsaspekt. Sonen s...

Promenad idag med hund, son i vagn och en granne jag aldrig promenerat med förut. Mycket prat. Blev trött i huvudet. För mycket att hålla reda på. Vet för lite och jag var så trött i huvudet idag så jag orkade inte fråga för att förstå. Varför så trött i huvudet idag? Har jobbat mycket och länge. Slutade jobba tisdag, sen var jag uppe i varv onsdag så då tog jag en shoppingdag med sonen. På torsdag besök över natten. På fredag besök över natten. På lördag besök hela dagen. På söndag besök några timmar. Allt trevligt och roligt, men ingen tid för att bara vara... Så idag, inte gjort mycket mer än promenaden och blev helt slut i huvudet. Sen sov jag med sonen och jag drömmer så mycket mardrömmar. Förstår inte varför, men det är säkert för att jag har så mycket att tänka på. För att jag har haft så mycket att tänka på. Därför lekte jag med hunden och sonen på sena eftermiddagen idag. Det var skönt för huvudet. Vi spelade lite krocket på bebisnivå, och vi kampade med hunden. Sonen ville g...

Jag plockade blåbär idag. Satt i skogen i fyra timmar och blev blåare och blåare. Hunden också. Han åt och åt. Jag plockade och plockade. Min tid i nuet. Min tid för acceptans av alla tankar. Myggen gjorde ont, men det gjorde inget. Små saker som mygg bekymrar mig inte längre. Det gör mig glad. Lugn också. Och stolt. Stolt över att tåla. Tåla och acceptera det mesta. Mindfulness i praktiken.